Hej allihopa.

Är egentligen helt förstörd och inte alls på humör om att skriva hur taggad jag är. Just nu känns det som att någon har huggit min mage så att det blivit ett stort tomrum där. Det känns som att jag lämnat min trygga mark och just nu ligger någonstans mellan av att vara superglad som att vara superledsen. Jag har aldrig gråtit som jag gråtit idag. Men nu är nästan alla avsked gjorda, bara min familj kvar så nu är jag halvt inne. Ska faktiskt försöka sova nu, för halv 8 i morgon bitti ska jag vakna och sedan lämna mitt hem för sista gången på 10mån.

Förlåt för ett riktigt deppigt och förvirrande inlägg, men kände att det är lika bra att tala direkt från hjärtat!

Puss