Igår när jag inte hade något superviktigt att göra satt jag och läste igenom min blogg ända från Augusti tills idag  och jag bara låg och log för mig själv. Jag har nog fortfarande inte riktigt förstått hur mycket grejer jag har fått och hunnit uppleva här. Jag bara tänker på hur mycket minnen och erfaranheter jag kommer ha när jag kommer hem. Tänk liksom bara på några grejer jag har fått göra: Yellowstone, homecoming balen, hela High School, vart på dater, varit i Florda, fått nya bästa vänner, blivit en del av en ny fantastisk familj, lärt mig att prata flytande engelska, blivit en riktig Morgan lantis, spelat amerikansk fotboll framför hela skolan, kört fyrhjuling uppe i bergen, blivit introducerad till en helt ny kultur och religion, varit på massa roliga läger, varit på roadtrip, skjutit gevär, haft conserter med min kör, fått lära mig måånga nya traditioner och kunnat känna mig som hemma på andra sidan jorden.

 

Ibland tänker jag liksom om hur mitt år skulle vara om jag hamnade någon annanstans i USA och om det skulle vara bättre eller sämre, men sen tänker jag verkligen på hur lyckligt lottad jag är att ha hamna här. Tänk er bara, i Sverige bor jag i en stor stad, har en ganska liten familj, går i en ganska stor skola, lever i storstads miljö, har en pytteliten släkt, bor i lägenhet mitt i city, har samma rutin varje dag och jag är omgiven av människor som mer eller mindre är ganska lika mig.

Här är liksom allt helt och hållet tvärt om! Jag bor i världens minsta stad där alla känner alla (bokstavligen), jag har en gigantisk familj i alla åldrar som alla träffas varje dag, jag går en hyfsat liten skola med en superhärlig school spirit, jag lever i en dal och är helt omgiven av höga bergskedjor, jag har på riktigt världens härligaste (och helknäppa) släkt, jag bor ett stort fint hus med utsikt över berg och bondgårdar, jag gör nya saker varje dag och ingen dag är den andra lik och jag är mer eller mindre omgiven av människor som är helt och hållet motsatsen till mig (cowboys och lantisar, ja).

 

Detta är ju inte ens allt heller! Verkligen ALLT jag gör här är annorlunda ifrån mitt liv i Sverige och jag tycker det är helt perfekt. Jag skulle inte vilja åka på utbytesår och göra exakt samma saker jag kan göra hemma. Jag tror inte att så många i Sveirge förstår hur bra det kan bli även fast man inte hamnar i Californien eller New York. Utah och Morgan är mitt andra hem nu och kommer vara det för resten av mitt liv!